Hoppsan.

Detta inlägg kan verka lite missvisande eftersom det jag tänker säga inte riktigt stämmer in på det jag sade i mitt förra inlägg, men jag delar med mig utav sanningen ändå. Imorse skulle jag börja jobba 06.45, men jag anlände 07.15. Less, förbannad och kissnödig entrade jag Rosenborg, panikslagen över händelsen.
Jag som alltid är i tid, vafan hände? Visserligen hade jag inte fått någon vidare sömn under natten men att jag skulle försova mig trodde jag inte. Tur att jag är en sådan speedworker, jag hann klart mina sysslor innan halv 9-fikat trots mitt snedsteg.

En annan bedrövlig sak är att jag missade Calle idag.. kanske lika bra iofs. Vet inte hur jag hade reagerat om jag sett honom live. Jag är ju inte känd för att vara civiliserad direkt.



Jag bjuder på en feel-good bild.
M

Denna eviga väntan.

Jag är alltid i tid. Förmodligen den enda i hela världen som aldrig är sen.
Igår fick jag vänta på wallin i 1½ timme och nu sitter jag och väntar på David. Är det mig det är fel på? Kanske är så att dom är sena med vilje bara för att förkorta tiden dom ska spendera tillsammans med mig. Tål att tänkas på.

Jag är en fantastisk människa, alla borde ju vilja vara med mig. Vid närmare eftertanke så behöver jag bara Adam Lambert. Allt annat är medelmåttigt.

"So this is what a stroke feels like?"

M

Happy Jul

Nu är snart ännu en julafton över.
I år blev det lite annorlunda för min del, istället för att åka upp till mitt älskade Backe så stannade jag hemma för att istället jobba. Så idag lyckades jag kliva upp strax efter 12 och dagen började med en jullunch. Jag började sedan jobba kl 15.00 och fick gå hem strax efter 9. Nu väntar jag på att Wallin ska komma för vi ska julfira. Lär ju bli en hel del mat..

ADIOS
M


Världsproblem.

22 december. Min födelsedag. Jobb 06.45-16.00.
Jag går på den hala vägen i vintermörkret. Närmar mig jobbet och jag ser ljuset. Möts utav en liten kurva, inte en smidig rund trevlig kurva, utan en vass och kantig. Och WHOPPLA! Min nya telefon möter snön. Malin gråter inombords medan hon letar reda på alla försvunna bitar. Fan att batteriet skulle vara vitt också, snön är vit. You do the math.

Nu är den död. För tillfället vilar den på mitt element. Vet inte ens om elementet är på.

Ja hörrni. Det hade kunnat vara värre. Jag hade kunna haft ett ben och sett ut som Ben Stiller. Eller så hade jag kunnat vara tre-ögd och luktat kiss. Man ska vara glad för det lilla man har.

Hejdå.
M

"Thank you Orville"

I veckan har jag bott hos wallin inne i stan. Mysig som jag är så planerade jag att inviga sängen tillsammans med henne. Vi hade tänkt julbaka, se på film och äta oss ordentligt feta. När sedan kvällen kom och jag såg fram emot att sova i den nyköpta dubbelsängen så inser jag att det inte finns någon säng alls i lägenheten. Vafan?!
"Oj" säger wallin innan hon avslöjar att jag ska få sova på kortsidan av hörnsoffan. Thanks.
Annars hade vi det väldigt trevligt. Synd bara att man är så duktig på att vända på dygnet så fort man är ledig några dagar.

Imorn blir det julafton hos pappa följt utav min födelsedag. Sen jobbar jag fram tills nästa måndag. Nu är det bara te och putsa legitimationen inför mitt systembesök på tisdag. lol

M


hoj.



Sitter som en smäck. Sitter, sitter som en smäck!
Mofeta&Jerre.

Svensk musik e det bästa. YO! J

Fan va irriterande.

Igår var det ju som dom flesta vet fredag. Vi firade detta med att se idolfinalen hos Angelica och sen drog vi iväg på Lex som premiäröppnade. Vet inte om det berodde på att Calle inte vann idol men jag var på dåligt humör större delen av kvällen.. hade som ingen lust för någonting alls. Johanna är dock väldigt duktig på att bidra till lite skratt men pga humöret blev det ändå en tidig kväll. FÖRBANNAT.

Sen jag kom hem har jag hunnit köra i diket också. Det var ganska kul.



Puss. M

Å hej vare går mellan pattar och lår!

Jag sitter här på min älskade balkong för säkerligen sista gången innan jag återvänder till Sverige. Det känns tomt och sorgligt men samtidigt bra. Jag vet inte alls varför , men jag reagerade starkare på separationen än väntat. Igår sade vi nämligen hejdå till mer än hälften av skolans elever. De som är kvar nu är ca 50 pers som ska till Andorra, och vi resterande som flyger till skavsta imorgon.

Månaden har gått fort men ändå så har man kommit människor nära. Detta hade jag inte insett förrän jag igår på avslutningsfesten bröt ihop tillsammans med ca 100 andra lipandes elever/instruktörer. Jag trodde inte att jag brydde mig såpass mycket som jag faktiskt gör. Nu vill jag stanna...





m

RSS 2.0