malinfuckjohanna

Är nyss hemkommen från Själevad. Mötte upp Johanna nere vid fjärden så det blev en extrasväng. En väldigt liten dock. Trodde att rövsmärtan från igår inte skulle vara så illa som den faktiskt var. Kände inte av det i alla fall, tills jag satte mig upp på cykeln igen. Helskotta vad det kändes! Men som den otrolige kämpe jag är så klarade jag av att inte fälla några som helst tårar under hela färden.

Jag känner mig otroligt älskad här hemma. Sekunden jag kom innanför dörren så drog alla härifrån, vet inte ens vart dom tog vägen. Lite ensamtid är ju aldrig fel heller när man tänker efter, men är jag ensam för länge så börjar jag till slut klättra på väggarna.

Bra dag i övrigt.







M