Å hej vare går mellan pattar och lår!

Jag sitter här på min älskade balkong för säkerligen sista gången innan jag återvänder till Sverige. Det känns tomt och sorgligt men samtidigt bra. Jag vet inte alls varför , men jag reagerade starkare på separationen än väntat. Igår sade vi nämligen hejdå till mer än hälften av skolans elever. De som är kvar nu är ca 50 pers som ska till Andorra, och vi resterande som flyger till skavsta imorgon.

Månaden har gått fort men ändå så har man kommit människor nära. Detta hade jag inte insett förrän jag igår på avslutningsfesten bröt ihop tillsammans med ca 100 andra lipandes elever/instruktörer. Jag trodde inte att jag brydde mig såpass mycket som jag faktiskt gör. Nu vill jag stanna...





m

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0