malinfuckjohanna

Platsen är Gorazde, en liten stad med ca 36 496 invånare i den muslimska delen av Bosnien och Hercegovina.

Floden Drina delar Gorazde i två delar. Staden är omgiven av skogsklädda berg och det finns bara en väg ut ur floddalen till Sarajevo. Det som en gång var en stad med ett vackert läge förvandlades under det etniska kriget på nittiotalet till en gigantisk fälla när serbiska trupper skar av vägen till Sarajevo - placerade uppsättningar av stora eldvapen på bergshöjderna - och sköt Gorazde i bitar. Avskurna från omvärlden led befolkningen svårt, många fick sätta livet till tills freden äntligen kom när Daytonavtalet undertecknades.. ärren syns förstås ännu. Husruiner som spöklikt står kvar, mängder av hus med splitterkrackelerade fasader och gator där det är lätt att trampa snett på grund av granatgropar i asfalten. Här finns ett flertal kyrkogårdar med offer från både den muslimska och serbiska sidan. Tusentals lik dumpades i floden eftersom man helt enkelt inte kunde låta liken ligga och ruttna i väntan på en anständig begravning.

Platsen är Gorazde. Vi går på gatan och har ingen aning om vad som kan eller kommer att hända. Vi utforskade den lilla staden med spänning, och i hopp om att få stöta på intressanta människor, samt hopp om att få utsättas för händelser vi aldrig tidigare utsatts för. Vi bestämde oss för att gå in till ett litet bageri på höger sida om vägen. Bageriet var i stort sätt tomt men sekunden då vi gick in dit fylldes lokalen av människor som bara ville titta på oss. Samma sak hände ute på gatan. Barn cyklade fram och tillbaka i cirklar bara för att följa våra steg och studera våra rörelser. Det märktes ju tydligt att vi inte var därifrån vilket väckte dess intresse för oss.

fortsättning följer.



Gorazde, by night.